Coronatider – varje dag viktig!

Vad jag gör och några tankar i dessa tider

Jag har vänt på dygnet. Sover som en tonåring till minst klockan 13 på eftermiddagen. Ställer ingen väckarklocka. Tar en lång dusch och smörjer in mig med en fin olja som jag hade tänkt ge bort i present. Sitter ner och äter frukost. Hur ofta har jag inte stått upp och eller kastat ner en macka i väskan för att hinna till ett möte eller någon aktivitet i mitt hektiska pensionärsliv.

Jag masserar mina värkande vadmuskler (visste inte att jag hade några). Tränar rörelser som jag gillar men fick för mig att jag skulle springa på stället. Höll händerna på köksbänken och trampade småspringande upp och ner så länge jag orkade. Vilken pina, det har gått flera dagar och det gör fortfarande ont. Stretchar och masserar och fortsätter min träning men nu i ett lugnare tempo. Jag har hittat flera tränings­program som passar mig; Hemmajympa med Sofia varje vardag på SVT, eller SVT-Play. Att Yoga med Sofia ger också en skön stund.

Mina lite absurda tankar innehåller klipp ur filmer där interner tränar upp kroppen under fängelsetiden. Kollade till och med på webben vad interner sysslar med på våra fängelser. Rutiner styr dagen med måltider, jobb, gym, ”fritid” och att vara ute minst ett par gånger om dagen.

Dagens personliga bästa är att gå ut. Går minst ett par timmar varje dag. Långsamt eller snabbt beroende på dagsformen. Träffar alltid någon på vägen och kan vinka och prata på avstånd. Bara ett leende från någon kan vara guld värt. En bekant berättade att hon sett en häger i dagvattenparken vid Tullingesjön. Många är ute och cyklar och tar fikastopp på en lämplig uteplats eller vacker utsiktsplats.

Tänker på alla som jobbar, vårdens hjältar, butiksanställda och inom andra funktioner som är igång eller ställer om. Stort hjärta.

Orolig för allt!

Kämpar mot oron och ångesten som smyger sig på. Allt är så surrealistiskt, som en thriller eller en science fiction film. Hur ska det gå? Oroar mig för mina barn och mitt lilla barnbarn som föddes i februari. Oroar mig för utvecklingen och framtiden i stort!

Är detta Guds straff för att vi lever som vi gör? Eller är det ett resultat av en hänsynslös och ekonomiskt drivande utveckling i världen? Har det med djurhanteringen på marknader att göra? Ja, antagandena och spekulationerna om varför detta sker är vitt skilda och motstridiga.

Makthavare skyller på varandra och alla har en åsikt om hur smittspridningen ska bekämpas. Forskare, experter, specialister, lekmän och självutnämnda experter har olika åsikter. Vem vet bäst när ingen riktigt vet?

Filosofer diskuterar vilka som bör räddas om/när vården måste prioritera. Och vårdens sakkunniga svarar med att filosoferna slår in öppna dörrar eftersom de etiska reglerna redan finns.

Vissa varnar för en andra våg av coronapandemin i höst och andra tror att faran är över till sommaren. Tidigare pandemier som Spanska sjukan (1918), Asiaten (1957), Hongkonginfluensan (1968), och Svininfluensan (2009) hade två eller flera vågor. Men hur det slår med denna pandemi finns det olika slutsatser om. Hoppet är att ett vaccin kan tas fram relativt snart, att många blir immuna och viruset sedan övergår till en typ av influensa som vi är vana vid.

– Stormen är här, säger sjukvårdsdirektören i Region Stockholm, Björn Eriksson i presskonferens den 25 mars. Han tillträdde sin tjänst för ett år sedan och vilket ”mardrömsjobb” han hamnade i. Jag kommer ihåg honom som hjärtspecialist, överläkare och mycket aktiv inom utbildningsområdet på Huddinge sjukhus. Han var otrolig redan då och har sedan gjort en karriär inom hälso- sjukvården på fler håll i landet. Så vem kan vara bättre lämpad än just Björn att hålla ihop detta i regionen.

Företag och verksamheter går i konkurs, anställda och frilansare förlorar sina inkomster. Många drabbas på olika sätt. Räcker stödinsatserna? Har vi resurser i landet så att det räcker?

April blir den värsta månaden, halva befolkningen kommer vara smittad, skriver en professor.

Att oroa sig gör ingenting bättre, men ack så svårt att skaka av sig oron som finns där hela tiden. Historien visar att pandemier går över. Tilltro är ett bra ord att ”smaka på” och förhålla sig till och förtröstan kanske ännu bättre. Men tårarna kommer mer ofta än vanligt oavsett hur jag försöker styra tankarna.

Jag andas djupt tre gånger och kör en kortvariant av yoga. Rensar tankarna och lugnar ner mitt oroliga inre.

Föreningslivet på ett annat sätt

Den mesta tiden ägnar jag åt att vara digitalt verksam i mina ideella föreningar. Deltar i mejl-möten, telefonmöten och Zoom-möten. Uppdaterar hela tiden webbplatser och Facebooksidor. Skriver just nu en påskhälsning med lite lagom avvägd information som ska skickas med brev till de som inte har någon mejladress.

Det finns gott om lärande webbinarier. Jag tejpar över kameran på min dator eller kopplar bort videon för jag gillar inte att se mig själv i rutan! Volontärbyrån har haft flera webbinarier som finns inspelade och tillgängliga på YouTube. Det närmaste som jag ska delta i är – ”Hur skapar vi nya mötesplatser under coronapandemin?” Fick en fråga från Volontärbyrån om medverkan så SeniorNet kommer också vara med på ett hörn för att berätta om verksamheten. Funka har ett webbinarium om ”Tillgänglighet i dessa tider” och  Sveriges kommunikatörer ett om ”En pågående infodemi”. Det är mycket att ta in men intressant att sedan kunna förmedla.

Jag har stor beundrar för civilsamhället med så många frivilliga som gör fantastiska insatser inom alla möjliga områden. Tack till alla SeniorNet klubbar som ger IT-support och håller kontakten med medlemmarna.

Enormt kulturutbud

Försöker vaska ut några tips att förmedla från det enorma utbudet på TV och Radio, play-kanaler, film-kanaler, museer, kulturevenemang, digitala tidningar, bibliotek, sociala medier, utbildningar etcetera.

Det är bara att välja. Jag frossar i TV-serier,  typ må bra serien ”McLeods döttrar” eller långköraren Hämnd och kärlek på SVT-play, sparar också ihop så att jag kan se många avsnitt i rad av Outlander (säsong 5) som går på Viaplay sedan ett antal veckor. ”Går” också på Dramaten (Dramaten play) och Operan (Operan play).

Deltar i en studiecirkel ”Vad innebär det att existera?” på  Senioruniversitetet och vår fantastiska ledare skickar på eget initiativ ut artiklar till oss som vi diskuterar kring (via mejl) nu när själva kursen har paus.  Senioruniversitetet har för övrigt också en omfattande lista med länkar till Kultur- och kunskapstips.

”Träffas” ändå

Kan man träffas ändå utan att vara nära? Jag ringer fler samtal nu än tidigare, skickar sms till mina barn varje dag och  har också laddat ner WhatsApp så att vi kan ses. Skickar mejl till mina vänner och undrar hur de har det. Får alltid svar.

Träffar några få utomhus. Drog barnvagn igår! Vilken blandad lycka. Jag och min sambo hämtade en ner­bäddad liten flicka ”kaksmulan” i barnvagnen utanför porten. Det blev en lång promenad i kvarteren där familjen bor. Ingen närkontakt, men en stark känsla och en förundran över barnbarnet.

Måste erkänna att jag handlar ibland. Sprittvättar mina handskar, har halsduken för munnen, och väljer tider när det är glest med folk i butiken. Håller avståndet. Handlar i vår närbutik i centrum som är på gångavstånd. De har också glasskärmar runt kassan och avståndsmärken på golvet.

Jag har inte hamstrat! Det finns gott om varor, det är bara hyllan för toalettpapper som är tom ibland. Jag vet att butiker erbjuder hemkörning och att grannar ställer upp men väljer ännu så länge att handla själv.

Varje dag viktig

Varje dag är så viktig att ta vara på. De små sakerna ger mig en bra dag. Att hjälpa någon annan med det jag kan. Bidra på något sätt.

Fint att ha en föreningsgemenskap även om vi inte kan krama varandra. Ett leende, en gest en vänlig röst. Ett tips eller en fin berättelse betyder mycket.

Äta bör man!

Tar till enkel mat. Just nu älskar jag kokta blåbär, supergott på havregrynsgröt. Linssoppa med morötter och broccoli är en annan favorit. En stor kopp svart te och en rostad macka med ost. Findus dillfiskgratäng smakar riktigt gott.

Har aldrig kunnat laga mat och nu känns det till och med extra svårt. Tur att jag har en sambo som fixar lyxigt god mat ibland.

Följer rekommendationer

Följer och tar Folkhälsomyndighetens rekommendationer på största allvar.

Stannar hemma, tvättar händerna ofta och noggrant, går ut men håller avstånd, åker aldrig kommunalt. Har avbokat mina tidiga sommarresor.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för 70 +

Följer också kommunens coronainformation. Vår kommun värnar om föreningslivet och håller kontakten med oss och ger oss även vissa subventioner så att vi kan ”övervintra”.

Krisinformation.se Aktuell och bekräftad information om det nya coronaviruset 

MSBs arbete med anledning av coronaviruset

Följer mest SVT:s coronarapportering och tar del av presskonferenser. Men undviker att följa för mycket. Det är så lätt att ”drunkna” i all information.

Några spretiga tankar i en märklig tid
medlem i SeniorNet Sweden

Infodemi: En farlig, global ryktesspridning kan kallas infodemi. Källa:Språkrådet

Informationspåverkan, desinformation, falska nyheter och missinformation

Spridningen av coronaviruset är inte bara en pandemi. Det har också utvecklats till det WHO klassar som en informationsepidemi, en infodemi.

Källa: Sveriges kommunikatörer Fake news och desinformation – en fråga om ansvar.

 

https://urplay.se/serie/214200-seniorsurfarna https://seniornet.se/medlemskap/office-utbildning/

Du kan och behövs som handledare.

Ja, det är en oviss tid:  ”Det enda som jag vet är att att jag ingenting vet.”  (Sokrates 400 f Kr.).

Som min cirkelledare skrev: ”Vi har ju invaggats i tron att vetenskapen har svar, att det finns evidens, att det finns ett vetande som vi tryggt kan luta oss emot. Så mycket värre nu när detta rycks bort, när vi plötsligt blir varse att ovissheten är det enda som är riktigt säkert.”

BS 2020-04-01

De tre första bilderna är från pixabay.